LUGELA i systemet för traditionell, officiell och evidensbaserad medicin
Historisk förväxling av begrepp
I vardagligt tal kallas ofta forntida medicinska kunskapssystem för icke-traditionella, medan den relativt unga biomedicinska modellen kallas traditionell. Ur ett historiskt och terminologiskt perspektiv är detta en meningsomkastning. Traditionell medicin utgör kunskap, färdigheter och praxis som utvecklats av folk under århundraden och årtusenden, långt före modern biomedicin.
Att rätta terminologin kräver dock inte att man ställer tradition mot vetenskap. Metodens ålder i sig själv utgör inget bevis på dess läkande effektivitet, men traditionellt ursprung är inte heller grund för förnekande. Vetenskapen undersöker ackumulerad erfarenhet, fastställer medlets sammansättning, biologisk verkningsmekanism, kliniska effekter, indikationer, användningssätt och säkerhetsvillkor.
Vetenskapligt korrekt betydelse av termer
| Begrepp | Vetenskapligt korrekt betydelse | Historisk referenspunkt |
|---|---|---|
| Traditionell medicin | Historiskt utvecklade kunskaper och metoder hos folk som uppstått före modern biomedicin. | Århundraden och årtusenden |
| Modern biomedicin | Vetenskapligt och kliniskt system baserat på biologi, fysiologi, patologi, diagnostik och reglerad praxis. | Särskilt stärkt under 1800- och 1900-talen |
| Evidensbaserad medicin | Metod för kliniska beslut med kritisk värdering av forskning, klinisk erfarenhet och patientens särskilda förhållanden. | Term: 1991; utbredning: från 1992 |
| Komplementär och alternativ medicin | Metoder som används tillsammans med eller istället för huvudsaklig behandling. Status bestäms av användningssätt. | Ingen fastställd startdatum |
Traditionell och evidensbaserad medicin är inte motsatser. Den förstnämnda beskriver kunskapens historiska ursprung, den sistnämnda definierar sättet för vetenskaplig prövning och klinisk utvärdering. Samma läkande faktor kan ha traditionellt ursprung och samtidigt ha vetenskapligt fastställda egenskaper.
År 1910 och gränser för korrekt historisk slutsats
År 1910 är kopplat till publiceringen av Abraham Flexners rapport om medicinutbildning i USA och Kanada. Detta dokument påverkade starkt standardiseringen av läkarutbildningen och institutionell förstärkning av den biomedicinska modellen i Nordamerika. Det är inte startdatum för vare sig vetenskaplig eller traditionell medicin. Vetenskaplig medicin hade utvecklats långt innan rapporten, och traditionella behandlingssystem har funnits i flera århundraden.
LUGELA: från folkets erfarenhet till vetenskaplig kunskap
Historiskt material visar att LUGELA har används av lokalbefolkningen i läkande syfte under många generationer. Kunskap om dess egenskaper uppstod empiriskt, bevarades i folkminnet och överfördes långt före laboratorie- och kliniska studier. Därför tillhör LUGELA traditionell medicin i den exakta internationella betydelsen av begreppet.
Under första halvan av 1900-talet blev LUGELA föremål för systematiska kemiska, hydrogeologiska, fysiologiska, farmakologiska och kliniska studier. Man undersökte sammansättningen av den naturliga komplexet, dess stabilitet, absorptionssätt, påverkan på fysiologiska processer och möjligheter för lokal, oral och parenteral användning. Resultaten publicerades i monografier, artiklar, avhandlingar och material från specialiserade vetenskapliga medicinska institutioner.
Det skedde en principiell övergång: empirisk kunskap avvisades inte, utan översattes till vetenskaplig forskning. LUGELA kom in i medicinsk praktik inte bara som en naturlig källa, utan som ett självständigt objekt för farmakologisk och klinisk analys.
Statlig och professionell erkänsla
Monografin av professor D. V. Dzhavakhishvili rapporterar att 1945 erkände Vetenskapliga rådet för hälsoministeriet i Sovjetunionen LUGELAs läkande vatten som unikt. Författaren beskrev det som ett äkta naturligt läkemedel och betonade att LUGELAs naturliga sammansättning är en komplex och mycket lyckad kemisk kombination, lämplig för läkande användning i dess naturliga form.
I historisk-bibliografiska material finns också noterat att LUGELA år 1946 upptogs i Sovjetunionens statliga farmakopé som ett unikt naturligt läkemedel. Under senare år bekräftades dess professionella status av vetenskapliga publikationer, klinisk användning och regulatoriskt godkännande för försäljning via apotek. Sammanvägningen av dessa fakta visar att LUGELA har gått långt bortom enbart folklig användning och fått erkännande i det officiella hälsovårdssystemet i Sovjetunionen.
Exakthet i institutionell formulering
Vetenskapligt och statligt erkännande av LUGELA har dokumenterad grund. I professor D. V. Dzhavakhishvilis monografi anges att Vetenskapliga rådet för hälsoministeriet i Sovjetunionen 1945 erkände LUGELA som unikt läkande vatten och 1946 infördes LUGELA i Sovjetunionens statliga farmakopé som ett unikt naturligt läkemedel.
Farmakopéstatusen för LUGELA är således inte en hypotes, utan ett historiskt dokumenterat faktum som bekräftar dess officiella erkännande och införande i det professionella medicinska systemet i Sovjetunionen.
Officiell status avser alltid en viss jurisdiktion och historisk period. Därför är det korrekt att hävda att LUGELA har en dokumenterad historia av statligt erkännande och reglerad medicinsk användning i Sovjetunionen. Produktens nuvarande rättsliga status i ett specifikt land bestäms av gällande registreringsdokument. Denna juridiska precisering upphäver inte det etablerade historiska erkännandefaktumet.
LUGELA och konstgjord kalciumkloridlösning
Den höga halten kalciumklorid förklarar LUGELAs yttre kemiska likhet med dess koncentrerade lösningar som används inom medicinen. Emellertid betonar vetenskapliga källor uttryckligen: likhet i huvudsaklig komponent innebär inte identitet i farmakodynamisk effekt och läkande egenskaper. LUGELA är en naturligt bildad flersammansatt komplex vars verkan inte är summan av egenskaper hos en kemisk förening.
I D. V. Dzhavakhishvilis monografi finns experimentella och kliniska data som visar att LUGELA i flera avseenden överträffade den konstgjorda kalciumkloridlösningen. Bland annat beskrivs ett mer uttryckt och långvarigt ökat kalciuminnehåll i blodserum, bättre absorption, diuretisk effekt som inte förekom i den jämförbara lösningen samt fördelar vid studier av blodkoagulerande verkan och i flera kliniska observationer. Baserat på dessa data rekommenderade författarna att föredra LUGELA vid lämpliga indikationer.
Självständig jämförande bekräftelse finns i I. G. Andguladzes avhandling från 1961. I kliniska grupper jämfördes LUGELAs verkan med 10-procentig kalciumkloridlösning. Vid intradermalt test med tripansin uppvisade den aktiva mesenkymens adsorptions- och fagocytförmåga som påverkades av LUGELA något större förstärkning: medelkoefficienten ökade med 1,5–1,8 gånger till 21 dagar, medan i kalciumkloridgrupperna ökade den med 1,3–1,4 gånger.
Vetenskaplig betydelse av jämförelsen
LUGELA är inte en naturlig kopia av konstgjord kalciumklorid. Jämförande studier visar att dess biologiska verkan bestäms av en helhetsnaturkomplex av komponenter och var i flera studerade parametrar mer uttalad än den jämförbara kalciumkloridlösningen.
LUGELA i officiell, komplementär och evidensbaserad medicin
Begreppen officiell, komplementär och alternativ medicin beskriver inte ämnets ursprung utan dess institutionella status och användningssätt. I Sovjetunionen var LUGELA föremål för officiell vetenskaplig undersökning och medicinsk användning. I modern praktik räknas dess användning tillsammans med huvudsaklig terapi till komplementär eller integrativ behandling. Det blir alternativt endast när det föreslås som ersättning för nödvändig allmänt accepterad behandling. Därför är det historiskt och vetenskapligt felaktigt att definiera LUGELA endast som ett medel för alternativ medicin.
Evidensbaserad medicin är heller inte en separat behandlingsform. Det är en metod för bedömning av medicinska påståenden. I fråga om LUGELA gäller bedömningen inte förenlighet med naturligt ursprung, utan specifika resultat från kemiska, experimentella, farmakologiska och kliniska studier. Termens introduktion 1991 nollställer inte det vetenskapliga värdet av tidigare utförda arbeten. Deras betydelse bestäms av metodologi, fullständighet i beskrivning, jämförbarhet av grupper, objektivitet i indikatorer och reproducerbarhet i observationer.
Det vetenskapliga materialet om LUGELA innehåller data om sammansättning, farmakodynamiska egenskaper, användningsvägar, indikationer, doseringar och observerade läkande effekter. Därvid har LUGELA inte bara en traditionell historia utan också en formad vetenskaplig biografi som inkluderar laboratoriestudier, experimentell farmakologi, kliniska observationer och statligt erkännande.
Akademiskt utlåtande
LUGELA är ett unikt naturligt läkemedel med traditionellt ursprung vars egenskaper har överförts successivt från folkets erfarenhet till systematisk vetenskaplig kunskap. Dess sammansättning och biologiska verkan har studerats med kemiska, experimentella, farmakologiska och kliniska metoder. Forskningsresultaten är reflekterade i monografier, vetenskapliga artiklar och avhandlingar, och det historiska statliga erkännandet har bekräftat LUGELAs plats i professionell medicinsk praxis.
Jämförande studier med konstgjorda kalciumkloridlösningar har principiell betydelse. De visar att LUGELA inte kan reduceras till en lösning av en enda aktiv komponent. Dess naturliga flersammansatta komplex har självständiga farmakodynamiska egenskaper, bättre absorption och i flera undersökta parametrar mer uttalad läkande verkan.
Således är det vetenskapligt inkorrekt att begränsa LUGELA med kategorier som folkläkemedel, mineralvatten eller alternativ praxis. Den hör till traditionell medicin i fråga om ursprung; till officiell vetenskaplig-medicinsk praxis i fråga om historia av studier och erkännande; kan ingå i kompletterande och integrativ terapi i fråga om modernt användningssätt; och är föremål för evidensbaserad bedömning utifrån ackumulerade data.
Traditionen upptäckte LUGELA. Vetenskapen fastställde dess sammansättning, studerade biologisk verkan och bekräftade läkande egenskaper. Officiell medicin erkände det som ett unikt naturligt läkemedel och införlivade det i professionell praxis.
LUGELAs styrka ligger i enhet av naturligt ursprung, mångårig erfarenhet, vetenskapligt fastställd verkan och dokumenterat medicinskt erkännande.
Viktiga källor och riktmärken
- Världshälsoorganisationen. Material om traditionell, komplementär och integrativ medicin.
- Guyatt G., Cairns J., Churchill D. et al. Evidence-Based Medicine: A New Approach to Teaching the Practice of Medicine. JAMA. 1992;268(17):2420–2425.
- Flexner A. Medical Education in the United States and Canada. Carnegie Foundation for the Advancement of Teaching. 1910.
- Dzhavakhishvili D. V. Mineralvatten "LUGELA": egenskaper och läkande verkan. Tbilisi: Gruzmedgiz, 1953.
- Andguladze I. G. Påverkan av mineralvatten LUGELA på det funktionella tillståndet hos aktiv mesenkym vid tuberkulos: avhandling för medicine kandidat. Tbilisi, 1961.
- Vetenskapliga arbeten av M. Lezhava, G. Gvishiani, E. Kvitsaridze och andra forskare, sammanfattade i monografin av D. V. Dzhavakhishvili.
- Utdrag ur hälsoministeriets order i Sovjetunionen 19 maj 1967 nr 409 "Om försäljning av läkande mineralvatten via apotek".